annasliviusa.blogg.se

Wow, jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Att jag har varit i USA nu i ett år är för mig helt otroligt.Att jag för ett år sen anlände till New York för att starta ett nytt kapitel i mitt liv och aldrig hade jag kunnat tänka mig att det skulle bli så jävla bra. Jag fattar fortfarande inte att det har gått så länge och känns fortfarande som jag bara har varit här i ett par månader. Detta året har varit ett av mina bästa år i livet än så länge, har forfarande 9 månader kvar som kommer bli minst lika bra. Så mycket som jag har växt under detta året är helt otroligt och jag är så himla stolt över mig själv över den utveckling som jag faktiskt har gjort. Jag är fortfarande samma gammal tokiga Anna men så mycket som jag har lärt mig och mig själv men också om andra människor gör att jag inte känner igen mig själv. Vilket jag är sjukt stolt över, förändringen är självklart till det bättre och brukar säga till en del att skulle du träffat mig för ett år sen hade det inte varit samma person. Både fysiskt och psykiskt, mest psykiskt Jag har utvecklats som person så något enormt och kan verkligen säga att jag älskar mig själv. 

 

Alla fina människor jag har träffat under detta magiska år är obeskrivligt bra. Har människor i mitt liv som jag har träffat här som jag vet kommer spela en stor roll i mitt liv efter Au-pair livet är slut. Människor som jag aldrig hade träffat om jag inte gjort denna resa. Att veta att jag har personer och vänner över hela världen gör mig helt varmt i hjärtat. Och att veta att jag har så människor i mitt liv som bryr sig så mycket om mig och vill mitt bästa är förmodligen den bästa grejen som finns. Har även de människorna hemma som jag vet är mina riktiga vänner, vilket öppnar ögonen om hur falsk man faktiskt levde innan. 

 

Att veta att jag alltid har ett hem och komma till på andra sidan jordklotet är helt otroligt. Att få se tre underbara små pojkar växa lite mer för varje dag som går och känna kärleken man får av dem mer och mer är helt underbart. Jag är så lyckligt lottat med min värdfamilj , hade förmodligen inte kunnat fått någon bättre än dem! Sitter bara å ler när jag tänker hur bra dem är! 

 

Livet här borta har inte alltid varit en dans på rosor, det har varit väldigt tufft också. Att ha relationer hemma med familj och vänner är inte lätt att hålla uppe lika bra när man är tusentals mil bort. Se relationer rasa för att man är så långt borta tär på en så in i bomben. Också relationer med folk som man har haft nära sig under året här som också blivit svagare på grund av att någon åker hem. Ha hemlängtan är förmodligen det värsta som finns, du vet inte riktig varför du känner dig ledsen, irriterad, arg eller nere. Du bara är det, och det finns inte riktigt något man kan göra åt det för att det är bara och vänta ut det. Det har funkat bäst för mig. Också jobbet som jag har här, alla ni där hemma som inte varit iväg som detta förstår inte riktigt. Visst jag har inte det jobbigaste jobbet, för vissa är det men du har ju baaaaara hand om barn och du har det så varmt och du göra massa roliga saker hela tiden. Sant, men sen kommer detta med att jag bor där jag jobbar, jag kommer riktig aldrig bort från något. Friheten jag hade hemma är inte där längre. Svårt att förklara om man inte upplevt det, så är det iaf jag har upplevt de negativa sakerna, de är inte många men dem existerar vilket det gör svårt för folk att förstå hur det egentligen är.

 

Bilder från året kommer upp ska försöka summera det lätt men kommer nog upp ett inlägg med bara bilder.